Jag tänkte på en sak imorse, jag tänkte och tänkte med det självklara resultatet att jag blev lite ledsen. Det som bekymrade mig var min otroliga förmåga att sabba förhållanden, att alltid känna mig kvävd och göra saker och ting lite mer förhastat än vad jag egentligen ville från början. Vi kan ta ett typexempel: Jag dejtar en riktigt fin kille, M, som allting är perfekt med, Vi kommer överrens, allt klaffar och jag är genuint lycklig. Då plötsligt får jag en magkänsla och ett slags inre bild över hur allt kommer att sluta. Jag kommer att bli dumpad, sårad och allt kommer bara att sluta i total katastrof, innan det ens har hunnit börja. Så, jag slutar helt enkelt alltid att höra av mig, alternativt att jag börjar göra mig själv så jobbiug att jag blir dumpad innan jag är känslomässigt involverad. Detta var verkligen fallet med M, och jag tvivlar fortfarande på att jag gjorde helt fel i det fallet, men som sagt, det är bara tvivel.
GAH, Feliciah, kom nu så att jag får gå igenom detta med dig, I need a blonde point of view.
Pussen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar