Jag har ett par saker att erkänna, ett par saker som jag inte har varit helt ärlig med.. Den första är att jag tror på människor. Det gör jag inte för fem öre. Jag tror på att människor misslyckas, och i de fall som de lyckas så är det bara undantag. Jag tror att människan är en varelse med så mycket hopp och tilltro att hon lurar sig själv. Det det jag tror jag iallafall. Och nej, jag ger inte människor andra chanser. Till ytan gör jag, men det finns människor i min närhet som jag inte litar ett enda dugg på, som jag inte ens skulle låta knyta mina skor om de så ens bad mig. Gör du mig illa, eller sårar mig så får du ingen andra chans, men jag kan lära mig att tolerera dig och ge dig ett leende som vaggar in dig i en falsk trygghet. Men dock en trygghet. Samtidigt har det funnits personer som gång på gång har lyckats att få andra chanser på riktigt av mig, och de vet om det. Jag kanske inte har sagt det till dem, men de vet det. Det är dessa människorna som jag älskar, och håller av. '
Pussen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar